Tyst vår

Det är fantastiskt vad det kan ändra sig. Och på ganska kort tid. Det slog mig häromdagen. Jag har inte tänkt så mycket på det egentligen, men när jag väl började tänka på det så var det näst intill sensationellt.

Jag hade tänkt klippa gräset, men nu är det så att min gamla motorgräsklippare låter väldigt mycket. Och då vill jag poängtera VÄLDIGT mycket. Och så var det söndag. Jag frågade frugan vad hon tyckte och hon bad mig låta bli. ”Vänta till imorgon” sa hon. Okej, tänkte jag.

Det var då jag började tänka på det. Hur tyst det blivit i vårt villakvarter. För inte så länge sedan hörda man ju alltid, jag betonar alltid, en gräsklippare vara igång. Men inte nu. Vad beror nu detta på? Jodå, jag vet precis.

I de flesta trädgårdar finns nu en liten självgående gräsklippare som sköter klippningen på ett alldeles utomordentligt sätt. En robotgräsklippare som förutom att klippa gräset sköter sig själv. När den börjar tappa gnistan tar den sig tillbaka till sitt lilla ”laddningshus” och laddar upp sig för att återigen ge sig ut på sin oändliga resa över gräsmattan. Och den är i princip ljudlös.

Så helt plötsligt upplever man andra ljud istället för gräsklipparmotorernas eviga brummande. Barn som leker, koltrastens vackra sång och en och annan hund som skäller på nåt fullständigt odefinierbart som kryper omkring på gräsmattan.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *